Anonymitet kommer inte genom domstolsutslag.

De senaste dagarna har det rapporterats om en brittisk bloggare som fått sin identitet röjd efter lite undersökande journalistik av tidningen ”The Times”. Richard Horton, som bloggat om sitt jobb som polis i Lancashire sedan Februari förra året gick under pseudonymen NightJack. Hans egen anonymitet var nödvändig för att skydda identiteten på de personer han bloggade om, samt naturligtvis för att skydda honom själv från repressalier från sin arbetsgivare.

Naturligtvis är det viktigt att kunna vara anonym när man rapporterar om missförhållanden, men samtidigt är det naivt att tro att man inte tar en stor risk när man gör så. Richard Horton hade egentligen förlorat det här slaget redan innan domstolens utslag som gav tidningen rätt att publicera hans namn.  Tidningen hade ingen priviligierad information som gjorde att de kunde röja Hortons identitet. De använde helt enkelt publikt tillgängliga domar och jämförde dem med uppgifter från bloggen. I princip hade vem som helst kunnat göra samma sak och det är inte omöjligt att flera andra visste vem NightJack var redan innan tidningens avslöjande.

Anonymitet är inte något man kan åtnjuta genom domstolsutslag. Vill man vara anonym så får man jobba på det. Och mödan man lägger ner på att skydda sin identitet måste stå i proportion till vad någon kan tjäna på att identifiera en. Richard Horton missbedömde helt uppenbart hur intressant hans identitet var för allmänheten och därmed har han äventyrat många andras rätt till integritetsskydd.

Ni kommer inte att gå och rösta..

Nu har en opinionsmätning visat att piratpartiet har ett väljarstöd på 5,1% vilket räcker för att få in Christian Engström i EU-parlamentet.

Men man kan inte läsa en artikel om piratpartiets fantastiska medlemstillströmning och snabbt ökande väljarstöd utan att det samtidigt kastas in ett argument om lågt valdeltagande bland unga. Själv har jag svårt att tänka mig att det låga valdeltagandet kommer att gälla den grupp som så nyligen aktivt tagit ställning genom att gå med i piratpartiet. Med IPRED-lagen och Pirate Bay domen i färskt minne tror jag inte många uttrycker sitt stöd för piratpartiet i en opinionsundersökning för att sedan strunta i att gå till val den 7:e Juni.

Visa att gamla tumregler inte gäller längre.  Ställ upp mangrant och ta med era vänner på valdagen. Låt oss skicka två eller fler till EU-parlamentet.

David mot Goliat?

Det finns en anledning till varför historien om David och Goliat är en så bra mem. Naturligtvis är det för att de små inte ofta vinner mot de stora.

I Spanien dömdes i förra veckan en site administrator på infopsp.com till 6 månaders fängelse och 4900 euro i böter för upphovsrättsbrott.

Trots tidigare friande domar i liknande mål bedömde Kuve det som att han inte hade råd att gå igenom ett civilrättsmål och ta risken att få betala skadestånd till målsägandena. Han valde därför att erkänna sig skyldig och slippa civilrättsmål.

Denna verklighet kan vänta oss alla när någon använder vårt trådlösa nätverk, spoofar vår ip-adress, våra barn laddar ner upphovsrättsskyddat material, eller Pontén bara missuppfattar informationen från en skärmdump.

Bakåtsträvandet fortsätter.

I en värld där allt är fritt tillgängligt ibland innan det är tillgängligt mot betalning, men åtminstone snart nog efter att det officiellt tillgängliggjorts, har nu Europaparlamentet i all sin vishet mildrat ett förslag på förlängd upphovsrätt från den föreslagna förlängningen från 50 till 95 år till en mycket mer resonabel nivå på 70 år.

Gud förbjude att artisternas barnbarn ska behöva arbeta för att försörja sig.

Nu sållas agnarna från vetet.

Som svar på den första begäran om uppgifter om ett ip-nummer med stöd av nya IPRED-lagen har nu internetleverantören Ephone vägrat lämna ut uppgifterna.

Internetleverantörer som förstår vilka deras kunder är, vilka som genererar deras vinster, kommer att följa samma linje. De andra kommer att ha svårt att behålla kunder och motivera kunderna att skaffa och behålla snabba (och dyra) abonnemang. Men viktigare är att nu kommer vi att se vilka som står upp för vår frihet, vilka som vill att brevhemlighet ska gälla även på internet.

Tills dess kan jag rekommendera att registrera dig på ipredkoll.se, så får du iallafall en förvarning när du blir utsatt för det nya storebrorssamhällets senaste vapen.

Dåligt omdöme.. minst sagt.

Domaren i Pirate Bay målet visar sig sitta i styrelsen i Svenska Föreningen för Industriellt rättsskydd, vara medlem i Svenska föreningen för upphovsrätt (SFU), samt är kollega med Monique Wadsted i Stiftelsen .SE.

Andra som både är medlemmar i SFU och är kända från Pirate Bay målet är Henrik Pontén, Peter Danowsky och Monique Wadsted.

Hur kunde Tomas Norström inbilla sig att detta skulle passera obemärkt. Oavsett om han är jävig eller ej, så borde han ju ha förstått att det skulle generera stor misstänksamhet och misstro på hans förmåga att förhålla sig opartisk i målet.

När vi nu alla sett fram emot en prövning i högre instans så känns det tråkigt om Tomas Norströms inkompetens (eller korruption?) kommer att tillåtas fördröja det här ytterligare. Det man kan hoppas på är att fler ska bli förbannade och välja sida i den här kampen om allas vår frihet att kommunicera fritt och anonymt.

Bevaka dina intressen..

Idag föll domen mot männen bakom The Pirate Bay. Nu är det dags för oss alla att visa vårt missnöje med de lagar som kriminaliserar, inte bara miljoner svenska fildelare, utan även de som identifierat de nya möjligheterna och byggt starkt efterfrågade tjänster kring dem.
Det är dags att visa medieföretagen att upphovsrättsskyddet inte är en naturlag. Upphovsrätten (som alla lagar) finns till för att gynna hela folket, inte enskilda särintressen.
Visa att vi inte längre accepterar den förlegade upphovsrättslagstiftningen. Anslut dig till sveriges snabbast växande parti idag.

Teaterförbundet ser problem med ny teknik

Digitala direktsändningar i HD-kvalité har redan gjort det möjligt att se opera från Metropolitan opera i New York live på folkets hus biografer på flera platser i sverige. Nu vill Folkets hus och parker följa upp med svenska föreställningar från Dramaten och Kungliga operan.

Intresset verkar stort ute i landet och många små biografer behöver förnya sig för att överleva.

Men teaterförbundet ser problem. Jaan Kolk, förbundsdirektör på teaterförbundet, sa i SVT’s Rapport den 20 maj:

”Det här når ju en större publik än det man når i teatersalongen och det är klart att då måste det ju utgå extra ersättningar kring detta. [...] Även om de här översättningarna från Metropolitan har varit tekniskt väldigt väl genomförda, så är det ändå skillnad på känslan och upplevelsen i och sitta i Metropolitans salong eller sitta i Folkets Hus i Hofors.”

Jag har aldrig haft möjligheten att jämföra, så som Jaan Kolk uppenbarligen haft, men jag kan mycket väl tänka mig att det är stor skillnad. Men jag tror också att många, som inte har råd med, eller bara inte är beredda att satsa hela semesterkassan på, ett operabesök i New York, har uppskattat Metropolitans satsning.

Vilka extra ersättningar som skulle behövas kan jag inte förstå. Varken upphovsmännen eller aktörerna gör ju något extra arbete. Vad teaterförbundet borde göra är istället att se detta som en möjlighet att ta en större bit av svenska folkets underhållningsbudget åt sina medlemmar. Folk som inte kan eller vill åka till stockholm för att se teater eller opera är ändå beredda att betala för att se föreställningen. Tar inte teaterförbundets medlemmar den här chansen, så kan de komma att se sig utkonkurrerade av utländska aktörer med bättre sinne för affärer.