Naturligtvis är det viktigt att kunna vara anonym när man rapporterar om missförhållanden, men samtidigt är det naivt att tro att man inte tar en stor risk när man gör så. Richard Horton hade egentligen förlorat det här slaget redan innan domstolens utslag som gav tidningen rätt att publicera hans namn.  Tidningen hade ingen priviligierad information som gjorde att de kunde röja Hortons identitet. De använde helt enkelt publikt tillgängliga domar och jämförde dem med uppgifter från bloggen. I princip hade vem som helst kunnat göra samma sak och det är inte omöjligt att flera andra visste vem NightJack var redan innan tidningens avslöjande.

Anonymitet är inte något man kan åtnjuta genom domstolsutslag. Vill man vara anonym så får man jobba på det. Och mödan man lägger ner på att skydda sin identitet måste stå i proportion till vad någon kan tjäna på att identifiera en. Richard Horton missbedömde helt uppenbart hur intressant hans identitet var för allmänheten och därmed har han äventyrat många andras rätt till integritetsskydd.

Men man kan inte läsa en artikel om piratpartiets fantastiska medlemstillströmning och snabbt ökande väljarstöd utan att det samtidigt kastas in ett argument om lågt valdeltagande bland unga. Själv har jag svårt att tänka mig att det låga valdeltagandet kommer att gälla den grupp som så nyligen aktivt tagit ställning genom att gå med i piratpartiet. Med IPRED-lagen och Pirate Bay domen i färskt minne tror jag inte många uttrycker sitt stöd för piratpartiet i en opinionsundersökning för att sedan strunta i att gå till val den 7:e Juni.

Visa att gamla tumregler inte gäller längre.  Ställ upp mangrant och ta med era vänner på valdagen. Låt oss skicka två eller fler till EU-parlamentet.

I Spanien dömdes i förra veckan en site administrator på infopsp.com till 6 månaders fängelse och 4900 euro i böter för upphovsrättsbrott.

Trots tidigare friande domar i liknande mål bedömde Kuve det som att han inte hade råd att gå igenom ett civilrättsmål och ta risken att få betala skadestånd till målsägandena. Han valde därför att erkänna sig skyldig och slippa civilrättsmål.

Denna verklighet kan vänta oss alla när någon använder vårt trådlösa nätverk, spoofar vår ip-adress, våra barn laddar ner upphovsrättsskyddat material, eller Pontén bara missuppfattar informationen från en skärmdump.

Gud förbjude att artisternas barnbarn ska behöva arbeta för att försörja sig.

Internetleverantörer som förstår vilka deras kunder är, vilka som genererar deras vinster, kommer att följa samma linje. De andra kommer att ha svårt att behålla kunder och motivera kunderna att skaffa och behålla snabba (och dyra) abonnemang. Men viktigare är att nu kommer vi att se vilka som står upp för vår frihet, vilka som vill att brevhemlighet ska gälla även på internet.

Tills dess kan jag rekommendera att registrera dig på ipredkoll.se, så får du iallafall en förvarning när du blir utsatt för det nya storebrorssamhällets senaste vapen.

Andra som både är medlemmar i SFU och är kända från Pirate Bay målet är Henrik Pontén, Peter Danowsky och Monique Wadsted.

Hur kunde Tomas Norström inbilla sig att detta skulle passera obemärkt. Oavsett om han är jävig eller ej, så borde han ju ha förstått att det skulle generera stor misstänksamhet och misstro på hans förmåga att förhålla sig opartisk i målet.

När vi nu alla sett fram emot en prövning i högre instans så känns det tråkigt om Tomas Norströms inkompetens (eller korruption?) kommer att tillåtas fördröja det här ytterligare. Det man kan hoppas på är att fler ska bli förbannade och välja sida i den här kampen om allas vår frihet att kommunicera fritt och anonymt.

det som kan delas
men ändå blir större
bygger välstånd

fjädrar och taggar
torrt gräs fläckat rött och gult
ett kallt ägg

glest spridda tallar
bortom dyner av het sand
väntar svalka